Gizzmo trendskaparen

Tjänixen

 

Det är jag som är Gizzmo (15/5 2001 - 18/3 2014), kungen i familjen Lundstedt. Jag bor i Malmö tillsammans med mina människor, en katt, en papegoja och två västgötatjejer som ni ser i bakgrunden på bilden här ovanför. Bessa som är den äldre av dom är numera pensionerad som avelstik och matte har sett till att hon slipper löpen och kan leva livets glada dagar utan risk för diverse livmodersåkommor genom att kastrera henne. Eftersom detta gjordes i stort sätt med det samma när hon flyttade hem till oss har jag ju aldrig behövt bo tillsammans med en löptik, förrän nu alltså.......Birka som är familjens yra tonåring med allt vad det nu innebär har nämligen nu haft sitt första löp. Plötsligt en dag började snärtan bara blöda, jag hade förvisso märkt att hon hade luktat lite extra gott ett tag men som sagt så har jag aldrig bott med någon löptik förr. Gjorde några tappra försök att para henne i början men lärde mig rätt så snabbt att det var med fara för mitt liv...............snärtan var verkligen inte att leka med så det var bara att snällt lägga ner projektet och hoppas på att hon någon gång i framtiden visar sig mer välvillig.


Matte blev jätteglad och jag hörde henne kuttra till Birka att hon bara var såååå duktig som städade så noga efter sig...............JAG fick min själ INGET beröm för att jag hjälpte till att städa där HON hade missat ska ni veta. En grind monterades snabbt upp mellan våra två hallar och först stod jag frågande och undrade för mig själv vad den skulle vara bra för men det dröjde inte så länge förrän jag fick reda på det för när matte skulle gå hemifrån blev jag inlockad i lilla hallen med lite godis och så stängdes grinden, snopet alltså.........förvisso var det ju bara en grind så vi var ju ändå "tillsammans" men lite snopet var det. Nu ska ni veta att det här med grinden inte var det värsta som hände den dagen utan det jag nu ska berätta för er är MYCKET MYCKET VÄRRE.

 

På eftermiddagen gick matte in till grannen och när hon kom tillbaka såg jag att hon ett klädesplagg i handen. Hon gick fram till hundlådan, plockade upp ett svart hundhalsband och kom med bestämda steg emot mig, det här bådar inte gott tänkte jag. Mycket riktigt satte hon sig på knä bredvid mig och började trä på MIG "utstyrseln" som hon sen knäppte fast med hjälp av halsbandet. Detta är inte sant alltså!!! Där stod jag med denna "utstyrseln" på mig, stel som en pinne och vägrade röra mig en enda millimeter. Matte såg väldigt nöjd ut och sa att nu var DEN väl inpackad och att jag minst borde vara Houdini för att DEN skulle hitta ut i första taget. Det tog en stund men efter ett tag bestämde jag mig för att prova att röra mig och upptäckte att det faktiskt gick rätt bra och förutom att manligheten fick sig en törn var det inte riktigt så hemskt som jag först hade trott att det skulle vara. En fördel med detta var att jag bara behövde vara instängd i lilla hallen när det inte var någon hemma, när det var någon hemma kunde jag vara med resten av familjen...............för det ska ni veta, DEN är VÄL inpackad. Dom dagarna då Birka var i höglöp och det var som jobbigast för mig fick jag för husfridens skull bo hos ett par kompisar till matte och husse och deras västgötaspets Pepsi.


Matte ville absolut ta kort på mig i min utstyrsel och sätta in på hemsidan och i ett svagt ögonblick gick jag med på detta men bara om jag fick berätta min version av det hela. Blädrar ni ner en bit på sidan hittar ni mig poserandes i min "utstyrsel" men lova att inte skratta, tänk på att min manlighet redan har fått sig en törn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja så här ser jag ut..................man tycker att hon åtminstone kunde ha valt en bättre färg men nej nej, förödmjukelsen skulle väl vara total antar jag. Tur att det åtminstone var brottarrygg på den för det gav den i alla fall lite maskulin touch. Tydligen sitter bäddräkten bäst på oss västgötar om det är brottarrygg på den annars kasar axelbanden ner hela tiden fast dom sitter i halsbandet. Ja nu dröjer det i alla fall ett halvår innan jag åter igen behöver bära den här löjliga utstyrseln och till dess ska jag göra allt jag kan för att glömma bort att den överhuvudtaget existerar.

Och trenden spred sig........läs mer