Västgötaspetsen anses vara en av de genuint svenska raserna, även om viss oklarhet fortfarande föreligger beträffande släktskapen med den delvis typlika Welsh Corgin. Huruvida vikingarna hemförde hundar av denna spetstyp till Sverige eller tvärtom torde vara svårt att klarlägga, men nutida kynologisk forskning anser att denna ras verkligen har uppkommit i Sverige.

Oavsett rasens ursprung tillkommer äran av att ha fått västgötaspetsen erkänd och registrerad som svensk ras greve Björn von Rosen. I början av 1940-talet fästes von Rosens uppmärksamhet på förekomsten av denna spetshundstyp och genom en inventering av det kvarvarande beståndet i Västergötland och framför allt på Varaslätten fick han fram ett ringa men i typ tämligen enhetligt material för ett planmässigt avelsarbete. Det praktiska avelsarbetet kom dock att främst ligga i händerna på rektor K G Zetterstén.

Konsolideringen av typen kunde ske helt utan att rasens goda vallhundsinstinkter gick förlorade.

Västgötaspets är en lågbent, dock ej för lågställd, kraftig och orädd liten hund, vars hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, livlighet och energi.

Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 2:3

Det karaktärsmässigt typiska för rasen är vaksamhet, energi och frimodig livlighet.

HUVUD

Huvudet skall vara torrt och tämligen långt. Det skall uppifrån sett avsmalna jämnt mot nosspetsen.

Nospartiet skall från sidan sett vara tämligen tvärskuret. Det skall var endast obetydligt kortare än skallpartiet. Underkäken skall vara tvärskuren och kraftig, men inte framskjutande. Skalle och nosrygg skall vara parallella

Fullständigt, perfekt och regelbundet saxbett med jämna och välutvecklade tänder.

Öronen skall vara medelstora, spetsiga, upprättstående, styva ända ut i spetsen, finhåriga och rörliga. De skall inte vara alltför lågt ansatta. Örats längd skall något överstiga bredden vid basen

Halsen skall vara lång med kraftig muskulatur och god resning.

Bröstkorgen skall vara lång och djup med tämligen välvda revben. Framifrån sett skall bröstkorgen vara äggformad, från sidan sett oval. Den skall nå till 2/5 av underarmens längd. När hunden ses från sidan skall bröstkorgens djupaste punkt ligga tätt bakom frambenen. Avståndet från bröstkorgen till underlaget bör inte understiga 1/3 av mankhöjden. Bröstbenet skall vara tydligt, men inte alltför framträdande.

Två typer av svans förekommer, lång svans och alla variationer av medfödd stubbsvans. I båda fallen är alla variationer tillåtna. Det finns ingen norm för hur svansen ska bäras.

EXTREMITETER

Skulderpartiet skall vara långt och ställt i 45^o mot horisontalplanet.

Överarmen skall vara obetydligt kortare än skulderbladet och bilda rät vinkel mot denna. Överarmarna skall ligga tätt intill revbenen, men vara väl rörliga.

Underarmarna skall framifrån sett vara svängda så mycket som fordras för att ge dem full rörlighet mot bröstkorgens nedre del.

Underbenet skall var obetydligt längre än mellanfoten (avståndet från hälen till trampdynan).

Pälsen skall bestå av mycket tät och mjuk underull och halvkort, hårt och tätt åliggande täckhår. Den skall vara kort på huvudet och benens framsidor men får vara något längre på nacken, halsen, bröstet och benens baksidor.

Grå, gråbrun, grågul, rödgul eller rödbrun med ljusare nyanser av ovannämnda färger på nos, kinder, strupe, bringa, buk, kring anus samt på tassarna och benens nedre del. Mörka täckhår skall finnas på ryggen, halsens översida och bålens sidor. Ljusare markering över skuldrorna, s k selmarkering, är högst önskvärt liksom ljusa kindmarkeringar. Vita tecken får förekomma på fram- och bakben samt på bröstet. De vita strumporna får inte sträcka sig över halva benen. Därutöver får vitt finnas i begränsad omfattning, t.ex. i form av s k strimbläs, nackfläck eller obetydlig halskrage. Vitt får inte överstiga 30 % av grundfärgen

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

- dåligt markerat stop
- kort eller dåligt utfyllt nosparti
- avsaknad av två P1:or eller en P2:a
- ljusa ögon som stör uttrycket
- alltför djup eller alltför grund bröstkorg
- alltför bred front
- framskjutet skulderparti
- korta överarmar
- övervinklat bakställ
- avsaknad av sel- och kindmarkeringar

- kort eller rund skalle
- kort nosparti
- dåligt utvecklad käke
- tångbett
- avsaknad av molarer (M3 beaktas ej)
- karprygg
- mjuk päls
- strittad päls
- för kort eller för lång päls
- avsaknad av underull
- vita tecken som utgör mer än 30% av grundfärgen
- mankhöjd som kraftigt avviker från idealmankhöjden

- över- eller underbett
- blå ögon, ett eller båda
- häng eller vippöron
- lång, lockig päls
- svart, vit, leverbrun eller blå pälsfärg

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet